|
Resultat av behandlingen hos Erik Enby av Ingemar Ljungqvist SYFTE: Att undersöka överlevnad hos de patienter som behandlats hos Dr Erik Enby. Utgångspunkten för Enbys behandling har varit att betrakta sjukdomen som en obalans hos kroppen - somat. Den komplexa väv av växelverkansmekanismer som utpelar sig i kroppen betraktas då utifrån en helhet - som en somatisk ekologi. Utgångspunkt har också varit den av Enby uppställda hypotesen att vid cancer uppträder mikrober i kroppsvätskorna, vilket speglar sjukdomen - obalansen. FÖRUTSÄTTNINGAR - URVAL Ur Enbys patientregister valdes de patienter som inledde sin behandling med ett första besök åren 1984-87 och som hade en degenerativ sjukdom som kunde förmodas vara cancer. De patienter som vid första besöket var äldre än 70 år och de som ej var folkbokförda i Sverige togs ej med. De så framtagna patienterna kontrollerades mot de som var bokförda i SCB:s cancerregister. I det statistiska materialet ingick slutligen 359 patienter, vilka således hade diagnostiserats med cancer av oberoende läkare. De statistiska parametrar som låg till grund för för den statistiska bearbetningen: Diagnosdatum: år och månad. Tidpunkt för första besöket. Antalet gånger patienten tagit kontakt med Enby för behandling/medicinering. Eventuell tidpunkt för dödsfall: år och månad. De patienter som 1993 levde tillställdes också en enkät, som utgör en kompletterande del av den statistiska undersökningen. RESULTAT: Enligt ordinarie cancerstatistik, där man ofta använder sig av 5 års överlevnad som ett kriterium visade det sig att 5 år efter diagnos var 142 i livet, dvs överlevnaden var 142:359 = 0,397. Från första behandlingstillfället hos Enby blev motsvarande antal överlevande efter 5 år: 80. Kvoten 80:359=0,222 Övriga resultat sammanfattas i tabeller: Tabell 1. Antal behandlingar och antalet överlevande
Tabell 2. Tidsavstånd från diagnos till besök hos Enby.
Tabell 3. Tidsavstånd : Första besök hos Enby till död.
UTVÄRDERING - DISKUSSION Vid en utvärdering av all cancerstatistik föreligger alltid en stor osäkerhet. Statistiken kan som i detta exempel, när enbart ett fåtal parametrar ställes mot varandra och även i de flesta andra fall, knappast ge klara besked om hur patienterna reagerat på behandlingen. Dessutom vet vi mycket litet om hur patienterna i övrigt låtit behandla sig. Den av Enby ordinerade behandlingen utgör således bara en del utav en total påverkan. Urvalet i statistiken är också mycket speciellt. Det framgår exempelvis tydligt att en mycket stor andel av patienterna sökt sig till Enbys klinik i ett sent skede. Dvs de har redan genomgått den av offentliga sjukvården rekommenderade behandlingen. Sålunda skulle det vara orättvist att ställa dessa mot en slumpvist utvald kontrollgrupp av cancerpatienter. Däremot kan statistiken när den ställs mot patienternas egna upplevelser av behandlingen och Enbys egna iakttagelser ändå ge en viss vägledning. Följande slutsatser - diskussioner kan ändå göras. Av tabell 1 framgår att överlevnadschanserna för de patienter som låtit behandla sig sex gånger eller fler klart överstiger 50 procent (3+5+6+6+4+1+2+8 : 37+8+6+4+5+4+0+2+3). Av tabell 3 framgår att en mycket stor andel av patienterna var terminala. 113 avled inom fyra månader. Enby har uppfattningen att huvuddelen av de patienter som söker sig till hans mottagning är de som av den offentliga sjukvården ej längre kan ges någon adekvat behandling - eller att den behandling som ges ej längre kan hejda sjukdomen. Detta styrks av att de som bara hinner få en behandling, summa 135 patienter, så har 101 av dessa avlidit inom åtta månader. Dessa har också enligt tabell 2 väntat att komma till alternativ behandling till dess situationen blivit akut. Omvänt finner vi av tabell 2 att av de som överlevt mer än 5 år har 49 utav 80 kommit inom sex månader från diagnostillfället. Detta skulle mycket väl kunnat tolkas som att det är patienter som tidigt, aktivt sökt sig en alternativ behandling. I tabell 2 återfinns 100 patienter (0+25+18+4+30+23) som besökte Enby inom 6 månader efter diagnos. En separat undersökning av dessa visar att av dessa avled 60 inom 8 månader, dvs att de redan vid diagnostillfället hade en mycket elakartad, snabbt växande cancer. Av tabell 3 framgår också att en mycket stor majoritet av patienter har återvänt på upprepade besök, om man undantar de ovan relaterade terminala patienterna. Detta trots att såväl läkarbesök som medicin måste bekostas med privata medel. Endast 25 patienter med överlevnad mer än två år har bara varit på kliniken en enda gång. (I de enstaka fall där dessa har svarat på en enkät har det varit slående att de av den offentliga sjukvården rekommenderats att avbryta alternativbehandlingen). 12 patienter med överlevnad mer än två år har bara låtit behandla sig två gånger. Det stora flertalet 87 st (19+7+7+8+46) av de patienter som överlevt mer än två år har låtit behandla sig tre gånger eller fler. Detta måste tolkas som ett tecken på att de funnit den givna behandlingen verkningsfull. Den av Enby själv subjektivt uppfattade behandlingsframgången som han anser sig nå med 70-80 procent av patienterna kan däremot varken bekräftas eller vederläggas av denna statistik. Däremot kan den enligt ovanstående diskussion ges ett försiktigt stöd. Ett klarläggande av Enbys egen uppfattning skulle kräva mycket mer av resurser vilket är en ekonomisk orimlighet under nuvarande förhållanden. Däremot, förutsatt att Enby har rätt, måste den positiva behandlingen/balanseringen ses som att den är av kortvarig natur. Det är skillnad på behandling och att bli botad. I det senare fallet krävs förmodligen att patienten, för att upprätthålla balansen, behöver åstadkomma förändringar/förbättringar i den totala livssituationen. Även här är de resurser som finns tillgängliga på en liten privat klinik helt otillräckliga. Ekonomi: Även om den av Enby utvecklade behandlingsmetoden i sämsta fall endast knappt överträffar den gängse vården, finns en inte oväsentlig ekonomisk aspekt. En cancerpatient som behandlas med naturmedicin och med regelbundna läkarbesök 6 ggr/år skulle kosta sjukvården i storleksordningen 20.000-30.000 kronor per år. De traditionella behandlingsformerna med operation, strålning och cellgifter belöper sig till kostnader som är flera gånger större. I det senare fallet betalas de över skattsedeln, i det förra får den sjuke ensam stå för kostnaderna. BIVERKNINGAR Den av Enby föreskrivna medieineringen har varit individuellt varierad. Oftast använder han sig av Enderleins framställda naturläkemedel, men också THX, Iscador, björkaska och magnetterapi förekommer. Gemensamt är att de har en minimal påverkan på kroppens friska delar, dvs de är nästan utan biverkningar. Det enda som Enby själv noterat är att påverkan på mikroberna kan vid för kraftig dosering ge en mycket snabb reaktion vilken i sig kan vara farlig, dvs att själva läkningsprocessen kan innebära en fara. Av enkätsvaren framkommer detta i ett fall, där patienten observerat en överkänslighetsreaktion. De av Enby använda naturläkemedlen kan däremot jämföras med gängse metoder som strålning och cellgifter vilka allvarligt påverkar också friska celler med ofta negativa biverkningar som kraftigt illamående, brännskador etc och ibland med livslånga bestående men såsom lymfödem. Detta är ofta förenligt med ett extra lidande för patienten. ENKÄT En enkät utsändes också till de patienter som 1993 hade övervunnit sin cancer under mer än sex år. Av 70 utskickade enkäter erhölls 31 mer eller mindre kompletta svar. 19 hade kommit till behandling inom sex månader från diagnos. Ytterligare två inom ett år. Resterande 10 hade väntat i mer än ett år. Nio stycken hade bara besökt Enby 1-2 gånger. Åtta stycken hade gjort 3-7 besök. Fjorton hade gjort fler än sju besök. 30 hade svarat på frågan om tidigare genomgången skolmedicinsk behandling. Endast 4 hade vägrat sådan. 11 stycken hade genomgått operation enbart. 11 stycken hade kompletterat operation med strålning och/eller cellgift. 4 hade fått annan behandling, men ej opererats. 28 hade angivit hur de fått vetskap om Enbys behandling. Vanligast var, 12 stycken, via vänner. 5-6 angav andra patienter, artiklar och andra alternativläkare som informationskälla. Endast en hade fått vetskap om Enby via läkare inom sjukvården. Kommentar: Detta sista förhållande är anmärkningsvärt. Att skolmedicinen vägrar att upplysa om andra alternativ och att den därigenom försöker upprätthålla bilden av att ha monopolställning på den bästa cancerbehandlingen, trots att deras egna resultat, frånsett ett litet antal cancerformer, ändå har, under en mycket lång tidsperiod, varit nästintill utan framgång. 27 hade svarat hur de subjektivt upplevde behandlingsresultatet av Enbys medicinering. Tre hade angivit att den var huvudorsak till att cancern hejdades. Två av dessa tre hade dessutom uppgivit att de hade långt framskriden cancer. 15 stycken angav att den tillsammans med andra åtgärder spelade en positiv/mycket viktig roll för att hejda cancern. Fyra var osäkra på medicinens inverkan och fyra angav att den inte haft någon inverkan på sjukdomen. Här förelåg också en stark korrelation mellan antal besök och den inverkan man noterat. Ju fler besökstillfällen desto bättre ansåg man att behandlingen verkat. Kommentar: Att två tredjedelar av de inkomna svaren angav att Enbys behandlingsmetod varit betydelsefull ger ett kraftfullt stöd åt att den medicinering som ges har i de individuella fallen en mycket klar välgörande effekt. I enkäten frågades också om man använt sig av andra alternativa metoder för att behandla cancern. Av 29 inkomna svar var 20 jakande. Här angavs: Akupunktur, iscador, tysk cellterapi, mineral och vitaminkomplettering, Aloe juice, THX, healing, samtalsterapi, ändrade kostvanor: mindre/inget kött, kaffe etc, avslappningsövningar. Kommentar: Att så stor andel tagit ett eget större ansvar för sin hälsa skulle tyda på att en behandling oavsett om den utförs av skolmedieinen eller med naturläkemedel når bättre resultat om patienten själv också tar fortsatta initiativ för att upprätthålla en så optimal inre miljö som möjligt. Här föreligger också en ofta försummad forskningsmöjlighet. Varför inte med djupintervjuer och på annat sätt samla in den enorma erfarenhet av cancer som landets samtliga lyckosamma f.d. patienter besitter. Deras egna initiativ och erfarenheter skulle sammantaget vara en oerhörd källa till kunskap som skulle kunna förmedlas till de som nås av diagnosen cancer, för att med allsidig erfarenhet som grund kämpa för livet. BRÖSTCANCERSTATISTIK Bland de 359 patienterna som undersökningen omfattade, gjordes en separat undersökning av de kvinnor som diagnostiserats för bröstcancer - den vanligaste av alla cancerformer. Med över 5.000 registrerade fall 1989 utgjorde de 13 procent av alla cancertyper totalt, och bland kvinnorna svarar den för mer än 25 procent av fallen. Erik Enby hade under de år som undersökningen omfattar haft besök av 93 kvinnor diagnostiserade med bröstcancer. Resultatet redovisas i diagramform, se nedan. Diagrammet innehåller två tidsaxlar och avläses på följande sätt: Utgå från femman strax under y i Enby (högst upp). Siffran 5 avser en patient som behandlats fem gånger. Avläser man mot den vertikala axeln framgår det att patienten kom till sitt första besök hos Enby åtta år efter att diagnos var ställd. Vid jämförelse med den vertikala axel framgår det att efter första besök hos Enby återstod för patienten 18 månader att leva.  Diagram över patienter med bröstcancer. Den horisontala axeln anger tidpunkt för första behandling till dödsfall. Den vertikala axeln anger tid mellan diagnos till första behandling. En siffra anger en patient med antal behandlingstillfällen. 7+ anger 7 besök eller fler. Den streckade linjen anger den gängse gränsen för överlevnad, dvs fem år vid cancer. Av totalt 93 patienter är 55 på rätt sida. 55:93 ger kvoten 0,591. Två svagt punkterade hjälplinjer har lagts in på diagrammet. Den vertikala som visar var gränsen för ett års överlevnad går. Den horisontala linjen anger gräns för de som gjort sitt första besök före eller 6 månader efter diagnos. I en del fall hamnar patienterna under 0-nivån. Det innebär att de sökt för behandling utan att ännu diagnosen bröstcancer varit fastlagd. De patienter som hamnar längst ut i högermarginalen är patienter som överlevt. 29 av totalt 93 behandlade patienter, dvs 31,2 procent, är således fortfarande, 6-9 år, efter behandling i livet. Men här liksom med tidigare statistik är det svårt att veta när i sjukdomsfasen patienterna kommer till Enby. Undersöker man istället enbart de patienter som kommer till Enby relativt snart dvs inom sex månader efter diagnos blir bilden mycket mer positiv. De patienter som kom inom sex månader är de som återfinns under den prickade linjen, dvs totalt 27 stycken. Av dessa överlevde 20 stycken mer än fem år (de som återfinns till höger om den streckade linjen.) Femårsgränsen är en vanligt förekommande gräns vid all cancerstatistik. Procentandelen överlevande blir då 74,1 procent. Ett mått som är remarkabelt högt vid bröstcancer-statistik. Här borde ytterligare uppföljning av det stora patientregister som Enby har vara av vikt för forskning på cancerbehandling. Det arbete som utförts hittills har helt gjorts utifrån ideell bakgrund och bekostats med privata medel.
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||